Det är ett citat som kommer tillbaka till mig, som knackar mig på axeln om och om igen. Mer intensivt senaste tiden så jag antar det finns ett gott syfte att kika närmare på vad som vill komma ut.
Jag vet inte hur det är för dig men för mig när jag är närvarande i livet dyker det upp små signaler och tecken jag ska se närmare på och ofta finns där en nyckel vidare till nästa sak att utforska och upptäcka.
Men iaf, tillbaka till Ram Dass uttryck, vem han är kan vi ta en annan gång. Det är innebörden för mig som pockar och lockar nu.
Uttrycket får mig att stanna vid hur vi växer i mötet med andra. Hur de där mötena som framför allt skaver och triggar, de som väcker nåt i oss, får oss att utvecklas. När vi triggas i mötet med andra finns det alltid en fin vinst att ta hem om oss själva. Vinsten finns ju sällan i det som vi är medvetna om, om oss själva, den framsidan av oss som vi gärna visar för andra.
Nej nej, den återfinns i skuggan. I det som vi döljer för andra och till och med för oss själva. Ja oftast för oss själva! När vi tar hem och tittar på det som triggar, står kvar i det som utmanar och det som vi känslomässigt vill kasta oss bort från tar vi hem den del av vårt autentiska jag som vi av en eller annan anledning valt bort till fördel för det yttre, som att kanske få tillhöra eller känna oss älskade.
Så där i mötet med andra, i de relationer som skavt allra mest möter vi oss själva när vi står kvar och hämtar hem insikten, guldet, diamanterna och ädelstenarna. Och vandrar varandra tillbaka hem, hem till oss själva där vi var menade från start att vara. Hur resonerar det med dig?
Låt oss göra ny vecka och låt oss våga se närmare på det som eventuellt skaver i oss under veckan i mötet med andra!
Med värme
/Linda
